anna lundström

I smyg längtar jag till sommaren. Och de har jag gjort sen den dagen den försvann.
Jag vill bara ner till sjön och tänka på ingenting.
Eller om man skulle dra då, någon månad eller två. Eller kanske föralltid?

Jag önskar att jag kunde känna mig glad över allt som hänt den senaste tiden,
men min hjärna stoppar mig för att ens försöka.
Och jag vet precis vad som kan få mig att må bättre.
Men även det stoppar mig.

Vill du hålla om mig i natt?