.

Det knyter sig i magen, och jag glömmer nästan bort att andas.
Hur kommer det att gå, egentligen?

Jag vågar inte tänka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0